Det här med att se serier tillsammans med tolv- och trettonåringen höra steg utanför dörren klockan nio på kvällen, säga högt att " Nu kommer visst Pojkvän/Pappa hem" sedan konstatera att "Pojkvän/Pappa aldrig skulle ringa på dörren" och genast misstänka att det minst är en yxmördare där utanför. Minst en yxmördare kanske två. I sällskap med zombies.
Det är väl rätt normalt tänker jag. Flippa ur en smula till serier som tolv- och fjortonåringar fixar. Vuxenpoängen bara raaaasar in och jag dansar lambada mitt i takt med den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar