Gissa Årstiden.

 Gick en promenad i fullständigt hällande regn och var tvungen att ta en titt i bland foton för att påminna mig om att det finns andra årstiden om bara ett halvår ( bara ett halvår!! hurra hurra).

Så Blev Det Till Slut.

Skulle ha åkt och hälsat på en kompis i Jönköping idag (träffat henne via bloggen för övrigt och efter  fem träffar åkte vi till Indien i två veckor ----> crazy!). Men så tänkte jag till över denna stormen och kom fram till att det inte verkade så smart att dra iväg med tåg med en två-åring, hyfsat preggo  och med risk för ersättningsbuss och/eller kraftiga förseningar. Såg framför mig hur jag skulle försöka lyfta upp en vagn på en full ersättningsbuss och få onda ögat av de andra medresenärerna när jag körde över fötter och bagar staplade på den platsen.

Stannade hemma istället och drog iväg till Universeum och avslutade med zombie-film som varken jag eller trettonåringen riktigt vågade att se klart ( och bestämde ny helg för Jpkg).

Livets Återkomst!

Tänk vilket annat sorts humör man blir på när man hostat skiten ur sina lungor i flera dagar med sömnlösa nätter som följd och sedan när hostan verkar vika hädan och man sover mmm sover nätterna igenom.

Nu hostar resten av familjen istället. Möjligt att Pojkvän kommer väcka mig med sin hosta. Men över den möjligheten stoppar jag fingrarna i öronen och tänker säger *lalalalalala* ganska snabbt och högt. Jobbar en hel del med förnekelse.

Kanske inte har julstämning som stör direkt även om jag i mina förberedelser förstörde en kruka till en amaryllis och plockade upp den sista skärvan med foten och blod är ju rött samt att jag levlat till svart bälte i julklappshopping och koordinering av densamme.

Så hopp om livet folket. Hopp om livet!

Mockingjay Part II.

Ni vet när en går på bio och det kommer någon från personalen precis innan filmen ska börja och berättar om avstängda mobiltelefoner, skräp och utgångar? Mmm. När vi var på filmen ovan så kom dessa två personer utklädda som de i filmen och droppade ett citat direk från innan de gick därifrån.

Trettonåringen var snabb och replikade eller om de hade sagt (också från filmen):

"If you burn, you burn with us".

Och min hjärna bara "vänta lite här och låt mig tänka på läget just nu" och började tänka på eventuella terrormål i Göteborg ( typ det som hände i Stockholm) och sedan satt jag och funderar på nödutgångar vilka vi satt längst bort ifrån. Tänkte lite på den tiden det skulle ta för tvåhundra personer att ta sig ut från en biosal i panik och lite annat smått och gott som man hinner med under två timmar och sjutton minuter.

ROT-avdrag.

I mitt nästa liv önskar jag mig super-powers i form av hantverkar-krafter för jag tror snart det kommer poppa en åder i pannan på mig och människor bara kunde ta sig samman och hålla vad de lovade tack så mycket.

Det här med att tänka på att göra en renovering i huset i några år och sedan får tummen ur röven precis när rot-avdraget ändras och halva Sverige tänker samma sak och det blir trångt om saligheten    (hence, svårt att hitta folk) och drömmen man hade om att saker och ting skulle vara klara till 1 december för att slippa halvkaos under julen.... Eller dröm och dröm. Det var det som lovades när allt bestämdes för två månader sedan.

Andra saker jag drömmer om.

1. Aldrig göra saker i sista minuten.
2. Aldrig göra saker i sista minuten.
3. Aldrig göra saker i sista minuten.

På Önskelistan.

1. Ann Louise Landelius.

2. Comme de Garcons.

 3.Blankens.

En väska för kalasbruk. Hyfsat tidlös och helst svart. Ska innehålla mobil, nycklar, plånbok och typ läppstift (och annat krafs). (Lånat bilderna från respektive hemsida, tack så mycket tack tack)

Jakten På Barnet.

På namngivningskalaset igår lyckades Lilla G nå skålarna med godis och norpa ett par tre gelegodisar. Det var första gånget som hon fick smaka ( eller fick och fick det var verkligen inte meningen) men eftersom hon uppenbarligen har teleskop-armar så blev det så här. Om hon gillade det? Låt mig uttrycka mig så här:

Bajsar björnen i skogen?

Har påven en lustig hatt?

Sover Dolly Parton på rygg?

Dessutom hade hon tokvägrat att sova middag men somnat hon tio minuter i bilen på vägen dit hence hon var på ett strålande humör vill jag lova. Strålande som i "strålande". Som i "STRÅLANDE". Eller som jag kommenterade för min kompis " Hon får mig att utvecklas som mamma idag"och så skrattade jag för vad ska man göra?

Hon ratade fikat totalt och fikat mina vänner var som en dröm I tell you that. Hon sprang istället som ett skållat troll mellan piano, trappen upp och gjorde utfall mot gelegodiset. Det var verkligen jätteroligt att punktmarkera henne så att den andra vuxna kunde trycka i sig tårtan och kaffet för att sedan byta av.

Så vi åkte hem igen. 

Ficktjuv.

På väg hem från jobbet passerade jag centralstationen där jag blev vittne till en ficktjuv (!!) . Eller säg så här. Jag såg en man springa som tusan och jag hörde en annan man ropa polis så det kanske vara att fiffla med sanningen att säga att jag såg ( som i såg).

Jag var precis på väg att sätta efter den springande mannen när jag insåg att det här med att springa snabbt inte är något som fungerar just nu ( i ärlighetens namn är jag inte snabbast i stan annars heller). Så nu stod jag bara och tittade adrenalin-stinn på denne man som försvann i vimlet.

Men ponera att jag hade sprungit efter och ponera att jag hade kunnat fånga honom. Vad hade jag sedan gjort och vad hade mannen kunna göra? Det känns om ett sådant stort steg att hålla fast en främling? Speciellt när man inte sett exakt vad som hänt heller...

Katt-guden Hörde.

Nog för att katter tar fåglar men när man hittar en död fågel i hallen när man har INNEKATTER är ju ändå värt att blogga om? Fågel irrat sig in via fönster som varit lite öppen på grund av vädringsmani. Katter tänkt " here comes dinner" och just den timmen var noll personer hemma och det var katternas smala lycka och fågels mindre lycka så att säga.  När det händer nästa gång tror vi? Ungefär när helvetet fryser till is. Ungefär då.

En Stulen Lista!

Hur gammal är du? 40. Normalt är jag bekväm med det men ibland vill folk berätta för mig att jag är "gammal". Vilket är lite konstigt eftersom jag inte berättar för de som säger de att de är "kids".

Hur gammal känner du dig? Finns inget bra svar på det men känner mig nog yngre. Mina vänner är nog från 35 till 45 men jag tänker inte så mycket på det.

Vart bor du? I en villa i centrala Göteborg. Finns inget att klaga på alls.

Vad har du gjort idag? Jag har sett till att få en egen förmiddag vilket kan vara nog så trixigt när man bor med fyra andra personer. Beställt fotoalbum, tvättat tvätt, fixat med julklappslistor och unnat mig att blogga..

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Sommar. För omgivningen är gladare, man har ofta semester osv. Men jag jag gillar de flesta årstiderna förutom tråkhösten i Gbg dvs november och typ april när man tror våren har kommit och det snöar igen... Men mår inte dåligt på något vis.

Är du beroende av något? Njae. Kaffe lite. Men dricker bara två koppar om dagen. Jag är nog mer beroende av ordning och reda.

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Det beror lite på med vem. Med Pojkvän skulle jag vilja vara i Hongkong men samtidigt kom vi hem från Japan för två veckor sedan så jag har inget res-sug just nu. Vill landa lite hemma. Men skulle jag åka med hela familjen skulle jag nog vilja vara i Dubai igen... Med kompisar vore NY eller London prima.

Vad är du på för humör just nu? Rätt nöjd och glad ( minus det som hänt i Paris)

Vilket är ditt favoritgodis? Smågodis !!! Surt och salt och choklad. Helst ska man ha sår i gommen efter man har ätit. ;-)

 Vilken är din favoritaffär? Åhlens om man får välja en. Allt finns där.

 Är du en morgon- eller kvällsmänniska? Morgon tror jag. Så illa tvunget med småbarn...

 Har du blivit sydd någon gång? Ja. En gång.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Hm. Säkert Pojkvän men vad kommer jag inte på riktigt. Eller iofs en kompis gav mig en kasse gravidkläder. Blev mycket glad!

Är du blyg? Nej. Jag är inte blyg för nya personer men jag är inte den som står på scen och håller tal heller.

Vad heter du i andranamn? Maria.

Vill du gifta dig? Japp!

Har du något smeknamn? Nej. Eller jag heter lite olika tydligen bland olika vänner beroende på var man känner varandra ifrån. Typ Malungs-Anna, Nya Zeelands-Anna, Anna-Karlstad osv osv.

Har Jag Sagt Att Jag Har Varit I Japan?

Det var alldeles alldeles underbart förutom flygresan på grund av flygrädd och på grund av ohemult lång ( hemresan tog cirkafär tjugosju timmar från dörr till dörr). Men annars var Tokyo riktigt riktigt bra. Sista flygresan på ett tag dock på grund av preggo och att en då inte får flyga hur sent som helst. Eller jo det får en men vill en vara täckt av försäkring ( och det vill en verkligen vara) så var det slut på det flängandet på ett litet tag.

Paris.

Vad ska man säga som inte redan är sagt? Det är fullständigt horribelt på alla sätt och vis. I detta måste vi tänka på att flyktingströmmarna till Europa faktiskt handlar om människor som flyr ifrån detta helvete som vi just nu fick ta del av IRL. In real life och det med besked.

Helgens Nitlott.

Jag går upp på lördagsmorgonen med barnet------> hon vaknar 6.15
Pojkvän går upp på söndagsmorgonen med barnet ------> hon vaknar 8.15

Hur ska en veta vilken dag en ska välja? Hjälper ju föga att fråga på fredagskvällen hur hon tänkt.

En Helg I Stockholm På Tu Man Hand.

En av mina bästa och äldsta vänner ( inte för att hon är speciellt gammal hon är ett år yngre än mig och jag är för övrigt rätt ung av mig) fyllde år och jag passade på alla möjliga vis. Dels ville jag fira henne, dels ville jag fira att jag och Pojkvän hängt ihop i fem år, dels ville jag hämta hem den dubbelvagn vi fick av Pojkväns kusin och slutligen kommer det inte vara så enkelt framöver att dra iväg utan barn. Fast dit är det ju förvisso "en stund" men eftersom vi inte har trettiofemton barnvakter så krävs det lite planering ( en väljer omsorgsfullt när).

Kalaset hade After Ski tema och alla gick verkligen in för det.  Om jag finge välja två favoritsaker i hela världen är det inte helt omöjligt att det vore tema-kalas och folk som går all in på temakalas. Hela grejen är nog det bästa som hänt sedan skivat bröd. Minst.

Vi gick även på Fotografiska och såg "Där barnen sover". Om det vill jag ha sagt att jag är nöjd över att vi gick innan kön. Utställningen var väldigt jobbig att se ( och ifall någon vill skriva något att det var jobbigt för att jag är preggo vill jag säga att det var INTE bara jag där inne som var illa berörd och det var bara jag som var preggo vad jag såg).  Se här.

Cafefrukost är ändå cafefrukost som vi säger. Utan två-åring med spring i benen. Njutbart.

Halleluja.

Här ser ni en som funderar på att köpa en trisslott på grund av letat mobiler till mig och de två tonåringarna ( ty vi har familjeabononnemang). Var in hos min nuvarande operatör fick ett pris (blev sur på grund av halvotrevlig försäljare) och sedan efter viss undersökning insåg att det var nog det bästa priset ändå. Samt även en smula lat tyvärr ( men säger inte högt).

Går tillbaka.

Pratar med en trevlig försäljare.

Får ett ännu lägre pris ( ännu lägre pris !!?)

Pojktonåringen får en ännu bättre mobil än den jag tittade på första varvet.

Min mobil är billigare än när jag kollade för tre veckor sedan.

Sade jag att jag fick ett lägre pris på hela paketet?  På Grund Av dröjde en smula med att bestämma mig vilket normalt brukar sluta med att jag betalar MER pengar. Mindre pengar ( på grund av långsam) har inte hänt sedan kejsar Augustus beslöt att hela världen skulle skattskrivas det är väääldigt lång tid (ifall det är några unga som läser bloggen).

Med vänligt hälsning hon som blev glad för tio kronor.

Appropå Preggoskapet.

Med Lilla G hade jag en handfull tillfällen där personer tyckte att det var helt okej och klappa min mage. Klappa min mage utan att ens reflektera över att den faktiskt forfarande är endel av min (MIN MIN MIN BARA MIN) kropp och man ursäkta mig inte tar på andra människor utan att fråga.

Nu denna gången har det varit två personer de senaste veckorna bara och jag har cirkafär hälften kvar.

Jag hoppas den här trenden inte håller i sig för med växande mage misstänker jag starkt att lusten att klappa, låt mig korrigera mig här till lusten att tafsa antar jag ökar med min omkrets. Det här är alltid människor som känner mig lite för jag tror att de som känner mig väl inte skulle göra det utan att fråga. Men jag har också hört historier om preggos som stått i kön i mataffären och blivit klappade på magen av främlingar. Verkligen inte okej. Verkligen gränslöst med versaler.


Och för de som säger att folk bara menar väl och att man får stå ut undrar jag lite ifall det är det de hade sagt till en eventuell tonårsdotter som blir tafsad på i skolan att de jämnåriga killarna menar väl?

NEJJUSTDET.

En Grej Jag Gör Till Hundra Procent.

Sysslar med professionell långtidsförvaring.

Tokyo Jag Tänker På Dig.

En månad kvar nu. Jisses liksom.

Bokmässan.

Susar i princip ner för backen och sedan är jag på Bokmässan. I år hade jag dessutom varit smart och gick dit på eftermiddagen vilket verkligen är att rekommendera ifall man inte har något speciellt man vill se. Ingen kö in, inga köer till något där inne men verkligen ingen känsla av att det är tomt på något vis. Köpte svindyr fika, köpte ett gäng böcker till lilla barnet ( de stora har inte läst de senaste jag gav) och ett gäng böcker till mig.  Sedan sprang jag på en tjej jag umgicks  med när jag bodde i Schweiz för tjugo år sedan. Första gången jag sprang på henne efter det var när jag sprang göteborgsvarvet förra året, femtiotusen som springer och hon var publik. Sedan har jag sett henne på bokmässan de två senaste åren. Vi bestämmer inte att vi ska ses och jag vet inte ens vilken dag hon går och ÄNDÅ träffas vi. Oddsen på det? Alltså..  Skulle ha bett henne välja en trisslott åt mig....

Går Ej Längre Att Förneka Hösten.

Ska Man Redovisa Vad Man Skänker?

Har sett i debatt på någon blogg, kommentarer på FB och även hört på någon Podcast. Det här med att folk tycker det är skrytsamt när andra redovisar vad de skänker till olika hjälporganisationer.

VARFÖR DÅ?

Är det inte ett ypperligt tillfälle att sporra varandra att skänka pengar och det är väl inget fel på de pengar som kommer fram till de som behöver? Jag känner dessutom att jag blir mer motiverad av att skänka pengar. Likaväl som jag blir motiverad av att träna mer när jag ser inlägg att folk tränar, eller äter sund mat, eller äter choklad etc etc.

Eller om ni läste den där artikeln om VD:n som ställde in hela företagets resa till Italien och skänkte pengar till en hjälporganisation.  Då började folk gnälla om att det bara gjordes för reklam. JAMENSÅWÅT tycker jag det är ju ändå pengar som kan hjälpa ? Oavsett om företaget fick goodwill eller ej så fine. Pengarna kommer till nytta. Det måste ändå vara det som är huvudsaken.

Bloggbröllop.

Mitt andra. Det slår mig lite när "folk" säger att det är så ytligt med bloggar och att det är väl bara kids som bloggar ( jag har hört alla möjliga kommentarer). Jag och Karro träffades FEM gånger innan vi åkte två veckor till Indien ihop. Två veckor i Indien ihop är väldigt mycket som en snabbkurs i vänskap och klarar man den så klarar man nog det mesta. Resa ihop är krävande och Indien är ingen promenad i parken om man säger så. Men åter till bröllopet som var strålande, vackert brudpar och glada människor ( och god mat), det var liksom ett skolboksexempel på ett lyckat kalas och något bättre än lyckade kalas finns ej.

Ni Vet När..

... en har en videokonferens och upptäcker att andra sidan har en schwarzwaldtårta och en själv har kallt kaffe och ett visserligen icke mjöligt päron ( men ett päron kan aldrig bli en tårta ALDRIG).

Det är nästan så att underläppen darrar OCH DET ÄR INTE SÅ HIMLA KONSTIGT.


Mvh Snuvad På Konfekten i GbG.

Lista.

Var är din mobiltelefon? Typ fem centimeter från datorn. Ofta där jag är men inte alltid.
Var är din andra hälft? Pojkvän är i telefon i ett annat rum. Fast sällan jag ser honom som min andra hälft så. Han är sin egen hela och jag är min.
Ditt hår? Med tanke på hur stressigt det var imorse misstänker jag att det inte är så mycket att skriva hem om ... Men vi ska på middag om en strax så jag får ge det lite TLC då.
Ditt humör?  Tänker mycket. På flyktingar. Mycket på flyktingar. På att jag måste lära mig att släppa saker och gå vidare om jag inte ska gå under. Jag är sämst i världen på det.
Din dagsplan? Hängt på lekparken med två kompisar och deras barn. Bokat biljett till Tokyo (!!!) och nu har jag målat naglarna och sedan ska vi på middag.
Det bästa du vet? När jag hinner med allt jag har tänkt mig. Händer på tok för sällan och är lite för mycket av en tidsoptimist. Men känslan när det sker...  oh lalala..
Din dröm inatt? Oklart men jag snarkade till precis när jag somnade så att jag vaknade... Eller lät. Det var ingen snark.
Rummet du är i? Vardagsrummet, inte så mycket att säga om det. Jag gillar det och har piffat klart.
Din hobby? Resa, foto och träna. Sedan hinner jag inte med så mycket mer... Kompisar.
Din skräck? Det här med döden.
Vem vill du vara om sex år? En bättre version av mig... Inte för att jag är en dålig version nu men man kan alltid bli bättre.
Var var du igår kväll?  Hemma. En rätt intensiv vecka nästa så det kändes som det behövds.
Vad är du inte? Kortväxt.
En sak du önskar dig? En lösning för Syrien.
Var växte du upp?  Örebro, Nora, Malung.
Det senaste du gjorde? Målade naglarna röda.
Din tv? Hade klarat mig utan...
Dina husdjur? Två katter.
Din dator? En mac.
Saknas någon? Ja. En förlorad vänskap som jag saknat och slutligen gett upp.  En sorg hos mig.
Din bil? Vi har en saab som jag typ aldrig kör.
Något du inte har på dig? Skyhöga klackar för då blir jag typ fem meter lång.
Favoritaffär? Åhlens på grund av att allt finns där. Allt.
Din sommar? Var världens längsta semester ever ( sex veckor) men var lite för kall..
Älskar någon? Ja.
Favoritfärg? Olika beroende på vad färgen ska sitta på..
När grät du senast? Igår säkert över flykting-katastrofen.

Vad Som Pågår Mest i Mitt Huvud Just Nu.

Som alla andra misstänker jag ? Ömsom gråter jag för hopplöshet och ömsom för det fina i att människor sluter upp och det engagemanget som man ser ÖVERALLT.  Pengar skänkta, demonstration nästa vecka och jag ska se över vad som kan skänkas.

Ett Annat Slags Aber.

Satt och gjorde en fotobok av sommarens Italienresa och upptäckte att i min kamera fanns det inte mer eller mindre noll bilder av mig på semestern.  Ungefär som resten av våra semestrar.  En max två bilder annars är det bara kort på de andra. Det ligger väl någon eller några selfies i Ajfånen förvisso men med riktiga kameran är det ungefär som jag vore vampyr för med på bilderna är jag inte.


Barnet kommer undra om jag ens var närvarande i hennes barndom... (eller när hon börjar läsa Twilight fundera på om jag är en vampyr..)

Happy Clappy.

Ett livstecken från undertecknad som är fyllt av gnäll?

Så får det bli.  Jag har ont i halsen och är supersnorig. Supersnorig på det där sexiga sättet där jag stoppar in näsduksbitar i näsan så att det inte ska rinna ner i mitt ansikte när jag sover (möjligt att jag skulle ha varnat "känsliga läsare" här men det verkar för sent så att säga)

Så sitter jag upp och sover med. En riktig Lisa för själen om ni undrar.

Mvh/ Grumpy

YOLO.

Tänker barnet och åker ner femtiotolv gånger innan moder, broder och fader har tröttnat.  Sådan himla glädje i detta synd bara att samma glädje kan urskiljas när hon häller mjölk i maten, river legotorn och försöker bita mig i näsan. Känner inte så mycket YOLO då ifall ni undrar (från mitt håll, hon krämar i med YOLO från tårna).

Igår Kalas.

Igår hade vi kalas här. Inte så fasligt många men sisådär tio personer och en handfull ungar. Mycket trevligt just för att alla var pratsamma och enkla. Jag gillar personer som är pratsamma och enkla när det gäller kalas. Personer som kan prata med alla oavsett om denne är mil ifrån med intressen och ålder men ändå att båda försöker.  Jag är pratsam. Jag är en sådan person som inte alltför sällan "slängs in" ibland svårpratade gäster med hopp om att jag ska hålla låda.  Det gör mig enormt stressad eftersom jag då försöker täcka upp och prata för två personer så att det ska bli trevligt för alla. En sådan middag har jag sällan behållning av utan slutar inte sällan med att jag stress-dricker vin alternativt det som händer på senare år att jag försöker  i en kort begränsad tid att konversera och när jag kommit till en viss punkt orkar jag inte mer....

...så då vänder jag mig om och pratar med den andra personen jämte mig. 

En kollega till mig hamnade en gång som bordsherre vid en kvinna som hade som enda ämne "karpodling".  Jag vet inte hur mycket ni vet om karpar och hur intresserade ni är men han kände att det var begränsat. Starkt begränsat.  Tänker ibland på det när jag hamnar mindre bra på middagar och det känns oftast lite bättre och jag fortsätter att driva en trög konversation framåt..

Jag, Vi och Ni.

Nästan hela mitt vuxna liv har jag alltid refererat  "jag" istället för "vi" oavsett vad det har gällt.  Jag har sagt att  "jag ska åka till London" även om det varit jag och sextiofemton kompisar eller jag och Pojkvän.  Jag berättade vad jag har gjort i helgen även om det varit med familjen.  För att inte bli så långrandig i detta så har det varit JAG i fokus.

Sedan fick jag bannor för detta från lite olika håll. Inte från de jag inte nämnde så att säga utan från de jag berättade för.  Det var ungefär lika illa att bara säga "JAG" när jag borde ha sagt "VI" som det vore att köra på pensionärer med cykeln dagligen på väg till jobbet.

Vem är jag att inte ta en hint?  Jag tog hinten även om det tog X antal år och fogade mig i ledet och refererade "VI" i de fall som situationen med de olika personerna krävde ett "VI". Tillfälligt lugn spred sig och här skulle slutet gott allting gott kunna infinna sig.

Om man inte skolar in på dagis och försöker applicera detta på den förälder jag träffar genom att också utgå ifrån att det är en "VI" människa framför mig. Tills dess att jag såg att alla barn hade små lappar vad föräldrarna hette och att vissa bara har en förälder.  Nu har jag inte läst på alla lappar än men det kan ju också tänkas att något barn har föräldrar av samma kön.

Hence.

Det här med att använda VI/NI är inte alltid ett sådant stålande koncept ( ha! Det visste jag väl) och att man kanske ska hoppa ner från sin normativa hästar och inte utgå ifrån att det alltid är på ett visst sätt?

*knäpper mig själv på näsan och återgår till "JAG"-konceptet som ändå var favoriten"

Morgonens Nominering Till Kategorin "Mest Förvånad".

Ger jag mig själv när jag hittar en av katterna på en soffdyna utanför dörren när jag ska gå till jobbet. Förvåningen i detta är att hon är en innekatt och jag hade ingen aning om att hon ens var ute... Hade tittat lite efter henne på morgonen vid frukosten men var inte orolig så. Hon gillar att sova...

Himla käckt detta vi går ut med katterna i koppel hyfsat ofta så att hon hittar runt huset, hade det inte varit för det hade hon lika gärna kunnat vara i ... ungefär lite varsomhelst nu annars. Nu ska jag bara lura ut hur hon smet ut igår. Inte är kristallklart om vi säger så.

En Snabb Recap.

Var upprörd över alla j***** puckon till män som hotade och fortfarande hotar Zara Larsson.

Åkte hem till Malung och hälsade på en kompis. Hon har sådana här. 

Träffade vänner på en blogg-middag. Bloggare ftw.

Spenderade några dagar på landet. Såg solen för typ andra gången i Sverige denna sommaren.

Åkte till Värmland. Där var det också lite sol. Solen finns är ingen skröna uppenbarligen.

Köpte skor. Var visst värd det enligt eget resonemang.

Kom tillbaka till jobbet. Kände mig onekligen efterlängtad.

Italien.

 Vi kick-startade vår semester med tio dagar i Italien. Tre dagar i Rom och en vecka i en lägenhet alldeles vid havet. Dagarna i Rom var hektiska med en två-åring så jag hann inte ta upp kameran en enda gång. Nåväl, har varit i Rom innan och Rom står säkert kvar om jag får tillfälle att åka dit igen utan barn med spring i benen. Dagarna vid havet var fina vi bodde i en by dit italienarna själva åker på helger och ledigheter och det var sparsamt med andra turister ( samt rätt öde under veckan). Barnet lärde sig att säga ordet "glass" och det var knappast någon slump att det blev just i Italien... Sedan när vi var i Borås lärde hon sig att säga "pizza" vilket verkade vara hela behållningen av vattenland och djurpark. Oh well..

Saker En Inte Trodde En Skulle Hetsa Upp Sig För Innan Barnet.

Ni som tycker inlägg om barn är tråkiga kan sluta läsa här.

Iallafall.


När vi sökte förskola till Lilla G sökte vi fem stycken.  Vårt första val var det  absolut populäraste i hela området, hennes syskon gick där ( odlar egna grönsaker, har växthus,  ekologisk,t egen kock osv).  Men vi kom inte in på det valet utan val fyra.  Val fyra har varit okej/bra. En pedagog har varit helt suverän och de andra har varit bra men de har också varit många. Många vikarier och det har väl inte varit så kul alla gånger.

Sedan fick vi besked om att vi kom in på första valet. Tydligen stod vi kvar i kön trots att det skulle ta flera år (hade jag glömt bort totalt).  Då började våndan för undertecknad som inte lyckats säga upp sig på något jobb utan på något vis gråtit tårar. Undertecknad som tycker det är sorgligt att säga upp lägenheter. Undertecknad som tycker det har varit sorgligt att sluta vad än hon slutat. Undertecknad som fick julkort av sin lågstadiefröken långt upp i mellanstadiet (hann att flytta 16 mil mellan låg och mellan). Undertecknad som hatar avsked mer än ... mer än mycket.

Pojkvän och jag susade snabbt som ögat till det förskolan G erbjöds en plats och Pojkvän sade att det fanns EN pedagog som möjligen kunde varit kvar sedan den tiden de äldre barnen gick där.  Det var hon... hon kände igen honom och Storasyster hade varit förbi och berättat att hon fått en lillasyster. Alltså Storasyster går förbi sitt dagis åtta år senare och berättar det. Men även att pedagogerna känner igen henne.

Talar sitt språk tänker jag.

På sommarfesten på nuvarande dagis berättar jag för favoritpedagogen att vi bestämt oss för att sluta.
Jag säger att det var skitsvårt att välja ( blinkar nog bort en tår) och säger som det är att hon är helt fantastisk och att vi valde att stanna kvar för hennes skull men att vi inte ens visste hur länge hon skulle vara med Lilla G innan hon flyttar till avdelningen för större barn.  Pedagogen blir HELT tyst och säger att hon tycker det är tråkigt.  Ses vi inte mer säger hon?  När jobbar du på fredag säger jag.
Slutar klockan fyra säger hon och jag lovar att komma tidigare från jobbet för att säga hej då.

Hela veckan hade jag en nervös känsla i hela kroppen. Gör vi rätt som sliter upp Lilla G?

Fredagen kommer och jag handlar ett gäng kakor till alla andra pedagoger på avdelningen och en blombukett till pedagogen.  Skriver en rad och tackar för att hon tagit hand om Lilla G så bra hennes första dagisår.  Skyndar mig från jobbet och hämtar Lilla G, ger pedagogen blommor och smyger åt de andra kakorna och Lilla G vinkar och säger " hej å hej å " och " tack tack" som vi alltid säger när vi tackar för dagen.  Men vi kommer ju inte komma igen.

Det känns så sorgligt. Försökte övertyga favoritpedagogen att flytta med till det nya i ett sista försök att både ha kakan och äta den.  Om det här hade varit en bra film så hade historien slutat så tror jag.

Detta Dygn.

Vädret har varit strålande, prinsar har gift sig med prinsessor men så många "olyckor"* med dödlig utgång som det varit det senaste dygnet känns inte som jag brukar läsa om?  Inte på så kort tid.

*räknar inte Magnus Härenstan som en olycka, inte heller den bil som sprängdes på Hisingen med tre personer för att en hade kriminell bakgrund.

Tipsigt.

Älskar't.

Skräll-hosta.

Sedan några dagar tillbaka har jag fått en ganska imponerande hosta på halsen (hoppas ni noterade skämtet). Ingen förkylning eller slem eller så utan en torrhosta som ofta är lugn på morgonen men eskalerar under dagen. Ibland hostar jag så jag tror jag kommer kräkas till slut ( har dock inte hänt än). Det är inte så party när man ska sova om jag säger så. Men ändå inte så fasligt synd om mig bara irriterande till tusen.


Hur mår ni?

Hur Ska Man Vara?

De första tjugo (give or take) åren av mitt liv var jag en person som aldrig sade vad jag tyckte och ifall någon gjorde något jag inte gillade så knep jag käft och tjurade i en halv livstid förvisso men jag sade aldrig varför. Jag bara led i tysthet.

Sedan fick jag skinn på näsan.

Efter det så sade jag ifall någon sade något som gjorde mig ledsen eller arg. Jag lät mig inte trampas på och jag blev arg när det gick över gränsen. Visserligen lite för sent ( dryga 20 år) men ändå. Det hände.

Men se. Det blev inte så bra ändå. Kanske sade jag det för bryskt, kanske överkompenserade jag och sade till om allt istället för vad det så vackert heter jag valde inte mina krig. Jag valde alla krig. Speciellt det personer med som eventuellt var lite utbrända( eller låga) där gick det inte alls. Jag är väldigt dålig på att trippa på tårna och vet liksom inte hur jag ska göra med människor vars dagsform pendlar från glad till djupaste mörker. Ska man fråga om de vill hitta på något eller stressar man dem då ? Eller ska man inte fråga dem om de vill vara med på något men då utesluter man dem istället. Jag kanske inte heller har lust att fråga en person tjugo gånger och få ett nej för då tröttnar jag.

Så nu vet jag inte. Hur man ska vara?  Det här när jag alltid säger ifall jag känner mig felbehandlad blir verkligen inte bra. Det behöver inte vara jag som blir felbehandlad det kan ju vara rasistiska/förnedrande kommentarer i allmänhet. Det är verkligen inte så att det händer varje dag eller varje vecka ens men när det händer. Det.Blir.Inte.Bra. Samtidigt gå tillbaka till mitt jag där jag kniper ihop för allt? Det är ju verkligen dåligt det också.

När säger ni till? Tar ni varenda rasistisk, kvinnoförnedrande etc etc kommantarer? Eller konstiga råd som ni får som ni inte har bett om? Eller frågor som rör ert privatliv som är .... privata?

Barnet Onsdag.

1. Börjar med att hoppa upp på vardagsrumsbordet och på frågan ifall hon får sitta där tar hon tag i mitt finger biter mig och fiser samtidigt. Ordet som ska in på vågrätt fyra----> ägd.

2. Väl på jobbet får jag detta mms av Pojkvän. Vill tacka gud eller vem nu som gjorde så att det gick att skrubba bort kritorna från "Lilla Åland" stolen. Om det här har hänt en gång innan? Jo faktiskt tackar som frågar. Vi är både långsamma och glömska i detta hushåll.

3. På kvällen när Pojkvän skulle lägga henne frågar storebror om han får en godnattpuss och får kallt nej, sedan frågar jag och får också ett bestämt kalla handen. På väg förbi mig böjer hon sig ner och pussar mina stövlar och säger "hej å".  Gött det här med att känna sig älskad.

En Kort Historia Om En Plånbok Och Hur Ofta Man Behöver Kort.

Halvdag VAB i tisdags ( och i onsdags) och planen var att gå in och jobba vid lunch och hämta mat på väg till jobbet.  Hoppade därför på bussen och på väg till salladsstället fick jag en obehaglig känsla och letade efter plånboken i väskan men hur jag än letade var där ingen plånbok och när jag ringde hem till Pojkvän ( som tog över stafett-pinnen i VAB) hittade han den i min träningsväska.

1. Hade alltså tjuvåkt på bussen utan att veta om det.

Plötsligt kunde jag inte köpa lunch heller och att jag skulle jobba fram till fem utan lunch är lika sannolikt att det skulle flyga små gulliga kycklingar ur min rumpa.  Tänkte först ifall det fanns någon som jobbade nära som jag skulle kunna låna pengar av ( kom inte på någon) så jag ringde en kollega sprang förbi jobbet och sprang sedan och hämtade lunch (tog extra-tid som jag inte kände att jag hade)

2. Utan pengar kan man inte köpa lunch.

På eftermiddagen regnade det och utan busskort kan man inte åka buss hem. Men insåg att man kunde köpa enkelbiljetter med appen för Västtrafik.  Men ironiskt nog var man tvungen att registrera sitt visa-kort och det är inget nummer jag kan utantill. 

3. Kunde inte åka buss hem.

Tänkte ändå tankar att jag dels skulle hämta ut ett paket på vägen hem.

4. Kan inte hämta ut paket utan körkort (NU SÄGER VI DET I KÖR) och körkortet ligger i plånboken.

Eller som att jag tänkte svänga förbi systemet & affären och köpa gott till kontorets After Work.

5. Men utan en /&%%€##%&/? plånbok är det rätt svårt.

Men mobil hade jag så jag ringde Pojkvän som fick komma och hämta mig för det regnade. Senare på kvällen började torktumlaren lukta bränt så vi fick ägna planerad tv-tid till att laga skiten.  

Det var helt enkelt en toppentisdag. Toppentisdag.

Mera Yoga.

Önskade mig denna boken i morsdagspresent. Har följt Yoga Girl  på Instagram varit lite nyfiken på henne.  Vad tycker jag då? Jag gillar henne, jag har förstått att alla inte gör det och som vanligt är smaken som baken.  Just nu försöker jag fundera ut hur jag ska klämma in lite yoga varje dag ( möjligtvis att vissa här rynkar lite bekymmersamt på ögonbrynen) och jag inser ju att den enda tiden jag har är på morgonen.... Idag ringer klockan nollfem tjugo men tjugo minuter hit och tjugo minuter dit tänker jag inte är så himla noga.  Får införskaffa en yoga-matta och bara där finns det en uppsjö. Tänkte ekologisk men den ekologiska kostar typ tusen kronor och jag vet inte hur länge jag kommer hänga i detta nya. Det.Kan.Ju.Hända.Att. Jag.Inte.Orkar.Ända.Fram.  Men vi kan ju hoppas visst?

Låtsades Inte Om.

Träffade en gammal kollega igår för ett glas vin och lite mat och hon var sen så jag satte mig på ett torg och tänkte bara stirra lite.  Lite nervös för att sitta ensam på bänkar på torg har jag lärt mig vissa saker om och himla sällan man får sitta där HELT ensam. Det kommer alltid någon som vill sälja något/ är alkoholpåverkad/ vill ha pengar  etc etc.  Nu kom det en man och satte sig bredvid mig och frågade snällt om han fick. Jag flyttade mig åt sidan och stoppade tillbaka lurarna i öronen. Han harklade sig ( och rätt högt eftersom jag hörde ändå) och harklade sig .... harklade sig lite till och jag bad till alla gudar i hela världen som tycker det är skönt att man kan sitta ensam på ett torg utan att behöva prata med någon.  Om det var alla gudar i världen eller om det var det faktum att jag inte tog ur lurarna ur öronen vet jag inte men till slut gick han iallafall.  Min kollega kom sedan och räkorna, sällskapet samt det vita vinet var fabulöst. Sådana måndagar vi gillar helt enkelt.