Kalaset.

Vart femte år när jag fyller jämt (eller hyfsat jämt) har jag ett stort kalas.  Bjuder in en stor hög människor och av någon mystisk anledning hamnar vi alltid på tjugosju personer oavsett hur många jag bjuder.  Vissa personer har varit med på alla tre kalas och såsom det är i livet så kommer folk och går lite. Jag lägger ner viss tid på bordsplacering (nästan sjukligt men på ett gulligt sätt ... alltså "gulligt" sätt) och ägnade typ tre dagar åt att folk skulle sitta bredvid personer de inte kände.  Då trodde jag att vi skulle ha ett bord. Sedan förklarade pojkvän att det skulle bli lite tight i vårt vardagsrum så vi flyttade till tre bord istället. Då poppade det nästan en åder i kalas-nazis panna ty bordsplacering kan vara raket-forskning om man gör det till det.

Pojkvän lagade all mat till 27 personer och jag gjorde det jag kan bäst nämligen skala potatis. Precis när jag hörde mig själv säga detta hörde jag även min pappas röst för det är det han alltid säger att han gör när vi är hemma hos mina föräldrar på middag. Men så påminde jag mig själv att jag också varit servett-ansvarig för denna tillställning vilket så klart styrker mina projektledar-skills.  Om mina projektledarskills kan man säga en sak " de inkluderar inte mat eller matlagning". 

Sedan kom gästerna och jag fick insikten om att ifall man hade tänkt att ha på sig lösögonfransar så kan det vara en pigg ide att inte försöka sätta på dem sju minuter innan -----> på grund av får lim i ögat.  Kanske någon mer flärdfull person här på bloggen kan förklara ifall man ska ha lim på ögonlocket eller själva lösögonfransen? Jag testade båda och kom fram till att man iallafall inte ska ha lim I själva ögat.  Klockan tre körde vi hem de sista gästerna och jag var inte det minsta bakfull dagen efter men trött i tre dagar.  Kan vila mig i fem år till nästa kalas igen tänker jag?