Det är så lätta att tänka klumpigt och bara utgå ifrån att saker är på ett visst sätt.
Häromsistens hade vi en kvinnlig kollega på besök från ett annat kontor. Hon berättade att hon jobbat/bott i Kina. Jag tyckte det lät väldigt kul så jag hade "några" frågor (tjugo snabba frågor kan man väl säga, måttlighet är inte min starka sida). En stund in i samtalet hejdade jag mig och tittar på henne och säger att " förlåt, nu kom jag på mig med att utgå ifrån att det var du som följde med din man. Blir lite arg på mig själv nu". Min kollega från samma kon
För det blev jag. Det var så himla trångsynt av mig själv att bara utgå ifrån att det ALLTID är kvinnan som följer med mannen. Det behöver det inte alls vara utan det kan vara mannen som följer med kvinnan på utlandstjänstgöring. Med handen på hjärtat så vet jag iofs bara en handfull fall där det är tvärtom men det stör mig ändå massor att jag var trångsynt och tänkte som jag tänkte.
I know. En gång pratade jag med en ny manlig chef och han skulle hälsa på svärföräldrarna över helgen och jag bara antog att han hade en fru och frågade något om henne och han svarade på frågan, men sa att hans man bla bla, vad det nu var. Då blev jag också arg på mig själv. För att jag bara tog för givet att han var hetero. Inte konstigt, men trångsynt.
SvaraRaderaMen vi tänker på det iaf. Och försöker. Det är så man måste börja.
IWK- Ja. Precis. En gång satt jag bredvid en kollega på en middag som typ i sin tredje mening sade sin fru (kollegan var en kvinna) så hon var fast beslutsam att jag skulle förstå läget.
SvaraRadera