Bebisens Tur ------> Graviditeten Sum Up.

Den sjätte juni kissade jag på den berömda stickan (och plussade som det så vackert heter). Den sjätte juni vid tio-tiden. Den sjätte juni vid lunch mötte jag upp ett gäng kompisar där jag med nöd och näppe lyckades undvika att det var vin-lunch (beställde först).  Sedan under de följande tjugofyra timmarna fick jag ducka för alkohol en gång till på kvällen samt ducka för en diverse ostar vid en brunch dagen efter. Det här med att bli gravid början på sommaren är ofta en utmaning för det grillas och dricks vin som om det vore en tävling i att grilla och dricka vin. I augusti ansåg jag mig ha svart bälte i att ducka för alkohol. 

Jag mådde illa (även denna gången) och fick ett överlevnadskit av en kompis. Postafen och jag ---> BFF. Fast ändå inte ty även Postafen tar bort illamåendet blir man EXTREMT trött av skiten. En ny nivå jag aldrig upplevt. Hade tankar som att det eventuellt var bättre att kräkas än att riskera att somna stående.  Läste sedan att man avråds ifrån att köra bil om man äter Postafen ... inte direkt förvånad.

Såg bebisen första gången och hen fick arbetsnamnet "Bibbi" efter storasysters namn på ALLA barn. Storasysters arbetsnamn var för övrigt "Gollum". Arbetsnamn är mycket roligt att hitta på. Arbetsnamn som har lite schvung i sig och då menar jag inte pyret, ärtan eller liknade. Mer styrka liksom.. schvung FTW ändå.

Åkte till Tokyo och var "Big in Japan".  Var väl i vecka 26 eller så och knatade på i bra tempo  som vanligt (med storasyster i magen åkte vi till Oman samma period inte heller några bekymmer). Livet var gott helt enkelt.

Firade nyår kom och jag drack alkoholfritt bubbel (men längtade lite efter den riktig varan om det är PK att säga så?). Fast denna varianten nedan är riktigt bra måste jag erkänna. Men bubbel är ändå bubbel som i bubbel.

Sedan fick jag  testa på en sak som heter "Foglossning Extra Allt". Det innebar att jag gick med kryckor och till slut klarade jag inte av att åka buss till jobbet längre (var tvungen att gå några hundra meter från hållplatsen) utan tog bilen. Jag kunde inte bära något alls. Inte vända mig i sängen utan smärta. Det här var nog i vecka trettiosex ungefär. Jag uppsökte specialistvården och fick faktiskt en remiss att få starta förlossningen innan ifall mina smärtor blev för överjävliga.  Jag jobbade nästan hela tiden som det var tänkt och gick hem två dagar tidigare.  På slutet bar jag printarna i munnen och hela kontoret ställde upp, hämtade lunch åt mig, hämtad kaffe. Jag körde bil till jobbet i snöstorm där hälften av kollegorna klarade av att komma in och jobba. Låter kanske korkat men passade mig bäst eftersom sitta ner inte gjorde ont och jag hade blivit galen över att bara vara hemma...

Nämnde jag att jag hade en TENS-apparat i ryggen hela dagarna som gav mig små elstötar? Så var det. Om Postafen var min BFF början var TENSen det i slutet.

Förutom det renoverade vi ett badrum. Deadline var 1 December 2015.  De började jobba med det 14 December 2015. Svårt att bli klar med något när man börjar två veckor efter deadline? Jättesvårt. De blev istället klara med det nio veckor senare.  Det var väldigt på håret eftersom detta barn var tänkt att komma tio dagar senare.  Ogillade att slänga in gravidkortet men till sist tyckte jag ändå att det var på sin plats, nio veckors försening är trots allt rätt många dagar.  Ringde och var bitchig till slut.

När badrummet var på plats var det dags för nästa utmaning nämligen att börja bjuda på en bil som befann sig i Stockholm och som på något vis skulle tag sig från Stockholm till Göteborg ifall vi skulle vinna budgivningen. Då hade jag redan gått över tiden så det var lite ovisst med det mesta om vi säger så. Lite "rita gissa spring" fast istället för att rita föder man barn. Men annars mkt mkt lika. Bebisen vann det racet och kom en timme innan bilaffären gick i lås...