Igår hade vi kalas här. Inte så fasligt många men sisådär tio personer och en handfull ungar. Mycket trevligt just för att alla var pratsamma och enkla. Jag gillar personer som är pratsamma och enkla när det gäller kalas. Personer som kan prata med alla oavsett om denne är mil ifrån med intressen och ålder men ändå att båda försöker. Jag är pratsam. Jag är en sådan person som inte alltför sällan "slängs in" ibland svårpratade gäster med hopp om att jag ska hålla låda. Det gör mig enormt stressad eftersom jag då försöker täcka upp och prata för två personer så att det ska bli trevligt för alla. En sådan middag har jag sällan behållning av utan slutar inte sällan med att jag stress-dricker vin alternativt det som händer på senare år att jag försöker i en kort begränsad tid att konversera och när jag kommit till en viss punkt orkar jag inte mer....
...så då vänder jag mig om och pratar med den andra personen jämte mig.
En kollega till mig hamnade en gång som bordsherre vid en kvinna som hade som enda ämne "karpodling". Jag vet inte hur mycket ni vet om karpar och hur intresserade ni är men han kände att det var begränsat. Starkt begränsat. Tänker ibland på det när jag hamnar mindre bra på middagar och det känns oftast lite bättre och jag fortsätter att driva en trög konversation framåt..
Det är så taskigt att sätta pratsamma personer med trista för att hålla igång konversation. Jag brukar också råka ut för det. Skittaskigt. När jag gör bordsplacering sätter jag kul folk ihop och låter tråkmånsarna sura vid någon bortsände. Varför straffa dem som är roliga?
SvaraRaderaVet du, jag fungerar som dig. Är lättpratad osv. Men jag har slutat ta ansvar för andra. Det får bli obehagligt tyst när jag pratat en stund och den andre inte verkar ta något ansvar. Jag bara struntar i det och väntar ut. SÅ skönt!
SvaraRaderaFrida- så ska jag tänka nästa gång... Fast jag vet tillfällen när det blivit så utan att jag menat det och det har inte heller blivit bra. Nåväl. Det dröjer en stund innan jag har bordsplacering igen och hamnar jag på ett sådant tillfälle så försöker jag en stund men sedan bjuder jag inte till mer... Jag ska väl också ha kul?
SvaraRaderaAnnika- Jag tar inte fullt ansvar för andra mer utan bjuder till men ger också upp...
Haha, karpar. Undrar hur många gånger hon hört vitsar om "karpe diem"?
SvaraRaderaJag brukar nästan ha lättast att prata med blyga, lite tafatta personer. Ingen prestige, liksom. Eller ja, glada och lättpratade personer är ju roligast, såklart. Men tafatta töntar kommer lätt på andra plats. Sätt mig med karpen, låter kul ju!