Min Nemesis.

De senaste fyra åren ( sedan jag flyttade in i huset that is) har vi kört renoveringsracet med en hyfsad hastighet måste jag säga. Det finns några projekt kvar men de får vänta till hösten på grund av tänker att sommaren kommer bli fabulös och då ämnar jag vara utomhus mer eller mindre jämt.  Något jag har dragit mig lite för är att ta tag i trädgården eftersom jag egentligen inte tycker det är kul och för att själva konceptet med trädgård kommer med en baksida som jag ogillar -----> man blir aldrig aldrig klar. Oavsett om jag rensar med blixten hastighet så kommer ogräset att börja växa upp på det stället som jag började med mer eller mindre så fort jag vänder ryggen åt det. Renoverar man inomhus så kan man uppnå en större känsla av att det är klart och om det är något som kan få mig att gå ner i brygga av upphetsning är det känslan över att vara klar.

Men rensar vidare. Sågar ner träd ( gör min pappa men ändå) och har ständigt jord under naglarna. Det ÄR trots allt en ganska fin trädgård som behöver lite kärlek det fattar ju även jag som trädgårds-analfabet.