Ni vet när instruktören på passet böjer sig fram och ropar rätt in i ena örat: " Nu köööör vi, du klarar detta .. bara femtio miljoner sekunder kvar ... kämpa". Och en är dödstrött. Eller död. Vad vet jag. Just där och då känns det som --------> ungefär samma sak.
När instruktören gör så. När instruktören gör så rätt i mitt öra. Högt i mitt öra. Vill tjonga till hen då. Himla synd bara att jag är så trött att jag knappt orkar lyfta armen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar