Om Att Lägga Ner Sin Själ I Viktiga Saker.

Ni vet när man sitter på söndagskvällen och sorterar svarta strumpor och inser att de man bor med VARFÖR MÅSTA ALLA HA SVARTA STRUMPOR och varför har de (strumporna alltså inte de jag bor med) DUPLICERAT SIG I TVÄTTMASKINEN OCH TROTS DET FINNS DET INGA PAR SOM ÄR LIKA.  Så inser man att man har svart bälte i att elda upp sig och att det verkligen VERKLIGEN inte blir bättre av att man gör detta i halvmörker för det är inte bara i mörkret som alla katter är grå utan det går (även fin-fint) att appliceras på strumpor tänka sig. Möjligen en millisekund men ändå tanken av att vilja kasta hela högen strumpor i väggen av ren ilska men sedan inser att de VARKEN KOMMER ATT GÅ SÖNDER ELLER LÅTA. Sedan ilskan över att tydligen ------> dum i huvudet också. Värsta känslan ändå.Verkligen.