Tjuvnyp.

Det finns en person på min arbetsplats som gärna delar ut små tjuvnyp. Självklart inte fysiska utan med ord. Idag hamnade jag i ett samtal där hen pratade om ett sak och slutklämmen var " ja, så kan man ju täcka upp för alla som är hemma och VAB:ar i tid och otid". Hen i det här fallet har inte fått lyfta ett finger för att jag har varit hemma och tagit hand om sjukt barn (eller någon annan som vabbar).

Resten av samtalet satt jag bara och surade inombords och ville säga något syrligt om att långtidssjukskrivningar som innebär mkt mer jobb för de andra som jobbar än en enstaka dag här och där.  Från första september när Lilla G började Föris har jag varit hemma sex dagar dvs en dag i månaden i snitt (då var ändå en sjuka vattkoppor som kräver mkt hemmatid) Mer är det inte. Jag tycker inte att det är galet mycket ( som jag hade föreställt mig).

Vilka energitjuvar dessa Tjuvnypsmänniskor är. Olyckliga säkert men inget rättfärdigande.

Mvh/ Grämer mig fortfarande över uteblivet svar på tal.

Jag Skulle Ljuga Om Jag Sade.

Jag skulle nog ljuga om jag sade att det lilla Mini-sportlovet varit bra. Helt enkom för att det var det inte. Först blev Storebror sjuk. Jag och Lilla G åkte tåg till Dalarna för att hinna med att dels syssla med Evighetsprojektet Skapa Fotoalbum samt träffa vänner och fika.  Mitt fotosystem kraschade på något vis och istället för att sitta och mata och skapa fotoalbum satt jag med en Väldigt Snäll ( alltså väldigt snäll) kompis som försökte lösa det hela på distans ( med fjärrstyrning av datorn). Han konstaterade att datorn måste lämnas in vilket jag ska göra nästa vecka ( på hemvägen åkte vi förbi och lämnade två flaskor vin som tack).  Jag avskyr när teknik strular. A.V.S.K.Y.R.  Sedan träffade jag en gammal vän som berättade att en gemensam bekant drabbats av en svår sjukdom. Ingen person jag umgås med och har inte heller träffat på många år med den där jävla c-sjukdomen alltså ( med ens framstår kanske datorproblemet lite simpelt förvisso). På torsdagen kände jag av som en slags influensa i kroppen, ni vet ont i kortryggen, jobbigt att andas osv. Ingen feber .. inget halsont bara värk i kroppen. På torsdagen kom sedan familjen upp. Fredagen kräktes G. Mycket. På lördagen beslöt jag mig att inte följa med att åka slalom, en kombination av att jag själv inte var tip-top men även att det inte kändes ok att lämna Lilla G med sin mormor och morfar ifall hon skulle kräkas mer. Det gjorde hon. Två gånger. Andra gången ringde jag sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle köpa vätskeersättning.  Vet ni hur många Apotek som har öppet i en liten by i Dalarna en lördag eftermiddag?  Rätt svar: inte så många.  Men efter lite eftersök visade det sig att Hemköp sålde det för barn.  Söndag. Lilla G kräks inte och vi tar världens chansning och sätter oss alla i bilen fem timmar på väg hem vilket faktiskt gick vägen. Men inget som jag riktigt räknade med direkt.


Betyg till mitt sportlov?  Överkryssat så det bara visslar om det.

Den Här Bilden Kallar Jag.

Det ska bli rätt skönt att jobba imorgon. Med vuxna människor.

Like A Boss! A Tåg Boss.

Team A & G leverade kan man säga.

Ser Fram Emot Morgondagen. OBS Skrivet På Tvärtom Språket.

Imorgon bär det av till Dalarna och denna familjen kommer som en två-stegsraket.  Först åker jag och  Lilla G upp onsdag morgon och resten av familjen  (plus katter )kommer torsdag kväll. Tänker att det är mer fiffigt att åka dagtid med ett barn som har en smula spring i benen och dela upp det hela så att viss del är tåg där man kan röra sig "fritt".  Eller fritt och fritt det är ju inte en stor äng vi talar om direkt även om min avkomma troligtvis behandla hela vagnen som det.

De andra resenärerna kommer hata oss.

Så tänkte jag att jag skulle ta med lite leksaker. Men sedan insåg jag att alla leksaker som hon tycker är lite skojiga låter. Kanske inte jättemycket eller jättehögt men efter cirkafär sextiofemton gånger kommer det att vara jättemycket i de andras öron.  Själv har jag lärt mig att stänga öronen. Hence.

De andra resenärerna kommer hata oss.

Jag har fjorton väskor med mig alla packade på ett smart sätt. Kommer behöva leta genom alla väskorna eftersom de sakerna jag vill ha kommer med all säkerhet att vara på fel ställe.  Sträcka mig över folk. Tjonga i väskor i folks huvuden. Etc Etc

De andra resenärerna kommer hata mig. Men ändå oss eftersom de har börjat att hata oss.


*packar ner en flaska sprit och en hjälm*

NEJÖ.

Igår hade barnet en NEJÖ-dag.  Cirkafär allt jag frågade om svarade hon "NEJÖ" till. Inget ville hon göra och inget var bra och allt var NEJÖ (till sist frågade jag henne om hon ville hoppa Bungy-Jump men det var också konstigt nog NEJÖ). Till sist frågade jag henne en sak vi så att säga jobbar lite med hemmavid huruvida man får dra katten i svansen ( får man inte) och direkt kom världens tydligaste nick och ett klart "JA". Efter det var allt åter igen "NEJÖ".  Oh well. Oh well igen.

In Da Office.

- Anna, gjorde du kaffe förut?

- Ja, hur så?

- Tryckte du i gång det hela?  För nu fyllde jag på vatten och det svämmade över...

-  Vänta jag kommer.

*viker mig dubbel av skratt, går och hämtar telefonen och Instagrammar allt*