Casual Dressing.

Igår när jag hämtade Lilla G från dagis var hennes sockor spårlöst försvunna. Dessutom lyckades jag med konststycket att sätta på skorna på fel fot men eftersom barnet ifråga inte var helt "sammarbetsvillig" om vi säger så orkade jag inte krångla och hon fick ha omvänt på fötterna. Spelar ingen större roll eftersom hon skulle sitta i en vagn i femhundra meter och inte gå ( och riskera skavsår).

Idag i den allmänna stressen råkade jag ta två olika vantar på väg till lunchen med en kompis men beslöt mig för att eftersom båda var svarta att det inte spelade så stor roll och så rusade jag iväg något försenad.  Ger vågen för mig själv att det går att vara konsekvent i det slarviga. Snyggt på något vis.

Om Sig Och Kring Sig.

Det har visserligen varit värre men det ÄR ju fortfarande det här med att om jag bjuder en större grupp människor är jag alltid lite stressad över att alla ska ha det bra. Omtanke är en sak men när det blir så att jag letar i huvudet vad som kan vara en gemensam nämnare och därmed kan gå och liksom flika in ett samtalsämne som jag misstänker skulle passa. När jag har stora kalas gör jag bordsplacering och ägnar eoner av tid åt att tänka till vilka som skulle dels ha gemensamma intressen och dels inte känna varandra innan så att när väl minglet efter middagen börjar så känner man iallafall någon/några personer till.  Pojkvän är alldeles tvärt om och tänker att var och får ta ansvar för att ha roligt vilket jag håller med om när jag själv går på fest men kan inte släppa när jag själv har fest. Det är nästan på gränsen att vara stressande.

Är det bara jag som känner socialt ansvar så här?

Lite Orolig.

Inte varit på jobbet sedan 23 december och det här är väl att betrakta som "Silly Season" när typ allt händer så jag gissar att min mailkorg är typ... JETEFULL och med tanke på att min närmaste kollega slutar här i dagarna så misstänker jag JETEJETEFULL.  Jag vet att vissa personer kommer till jobbet en dag tidigare än vad out-of-office säger bara för att kunna beta av mail ostört en hel dag. Ingen dum idé så här i efterhand. Men för sent för mig.

Mörkrädd Är Mitt Mellannamn.

Det här med att se serier tillsammans med tolv- och trettonåringen höra steg utanför dörren klockan nio på kvällen, säga högt att " Nu kommer visst Pojkvän/Pappa hem" sedan konstatera att "Pojkvän/Pappa aldrig skulle ringa på dörren" och genast misstänka att det minst är en yxmördare där utanför. Minst en yxmördare kanske två. I sällskap med zombies.

Det är väl rätt normalt tänker jag. Flippa ur en smula till serier som tolv- och fjortonåringar fixar. Vuxenpoängen bara raaaasar in och jag dansar lambada mitt i takt med den.

En Sida Av Mig Jag Gillar.

Har ungefär trehundrasexton dåliga sidor men tamejf*n om jag inte är en jävel på att knyta kontakt med folk? Ni vet så där spontant? Byte nummer idag med en mamma i lekparken som verkade vilja träffas även om Lilla G var på sitt trumpnaste humör och sade "NEJÖ NEJÖÖÖ NEJÖÖÖ"  varje gång hennes dotter gjorde en antydan om att vilja låna en spade.

Så blundar för trehundrasexton dåliga sidor men highfivar mig själv för mina sociala skills.

Nyårsafton.

Lugn tillställning på landet med Pojkväns bror & familj. God mat & brädspel får sammanfatta kvällen. Det här med att för tillfället läsa en hyfsat otäck bok samtidigt som utedasset ligger hundra meter bort från huset (så himla mörkt att man har pannlampa på huvudet på väg dit)? Om det tänker jag mest -----------> glad att jag överlevde den här gången.

Signalfel.

Det är inte bara på riktigt i stora vida världen som tåg spårar ur. Det händer även i sommarstugan.Den här gången hade "signalfelet" på sig en rosa hoodie.